Ny Tid

Hans Ruin-essäpriser delades ut

(Julkaistu Kultin verkkopalvelussa 19.6.2008)

Vinnarna i den tredje Hans Ruin-essätävlingen offentliggjordes onsdag 18 juni 2008 på Svenska kulturfondens kansli, Simonsgatan 8 i Helsingfors.

Hans Ruin-tävlingen – den finlandssvenska essätävlingen – är öppen för alla som skriver på svenska. Tävlingen initierades av Svenska kulturfonden 2003 och till den första tävlingen inlämnades 190 bidrag. Vinnarna fick sina pris 18 juni 2004 på Hans Ruins födelsedag. Tävlingen arrangeras med två års mellanrum och tävling nummer två fick 146 bidrag år 2006. Glädjande många deltog också i årets tävling som fick 142 bidrag. Tävlingen arrangeras tillsammans med kulturtidskrifterna Ad Lucem, Astra Nova, Finsk Tidskrift, Horisont, Kontur, Magasin Brun, Ny Tid och Nya Argus.

Tävlingsjuryn som består av Maria Antas (ordförande), Bertel Nygård, Philip Teir och Heidi von Wright (tidskrifternas representant) har beslutat dela ut tre pris och sju hedersomnämnanden. Första priset är 4000 €, andra priset 3000 € och tredje priset 2000 €. Essäerna publiceras i ovan nämnda kulturtidskrifter enligt essäisternas önskemål. Samtliga prisbelönade bidrag kommer också att publiceras i bokform i oktober 2008.

Prismotiveringar och vinnare

I Pris, 4000 euro

Albertos blick

Med essäistisk och intellektuell säkerhet vandrar skribenten i riktning mot konstnären Alberto Giacometti för att få syn både på den konstnär som betraktar och skapar och på sig själv. Hon utsätter sig själv för konstens kraft men granskar också konstnären både nyfiket och kritiskt. Hon betraktar Giacomettis alltför uttänjda skulpterade kroppar och undrar över de ständigt återkommande fötterna i hans konstnärskap. Essän är förankrad i fysisk närvaro, den är mångbottnad, överraskande konstruerad och håller för många, många omläsningar. Den är ett genialiskt konstverk i sig.

I pris tilldelas Margaretha Willner-Rönnholm, Åbo

II Pris, 3000 euro

Essäisten och lindansaren
Juryn för Hans Ruintävlingen i essäistik faller kontrollerat, men inte handlöst, för skribentens förmåga att belysa ett etablerat ämne ur ett oväntat perspektiv. Bland alla de essäer som sedan etableringen av Ruintävlingen har skrivits om Hans Ruin själv, är den eleganta spekulationen om Essäisten och lindansaren skriven mot fonden av svindlande höjder. Den balanserar säkert kring besatthetens och det intellektuella arbetets lockande och hotfulla bråddjup.

II pris tilldelas Thomas Ek, Lund. (046 151296, )

Pris III, 2000 euro
Vädergudar > Klimatdemoner

Tredje priset tilldelas en essä med titeln Vädergudar och klimatdemoner, en essä om den globala uppvärmningen, där dagens klimathot bland annat ställs mot agrarsamhällets väderproblem som också var på liv och död. Författaren är skeptisk till klimathotet men levererar inte ett agitatoriskt debattinlägg utan reflekterar insiktsfullt, distanserat och humoristiskt kring frågan, kryddande sin anrättning med självironi. Läsaren behöver inte vara av samma åsikt för att njuta av läsningen.

III pris tilldelas Hanno Eskola, Tammerfors.

Hedersomnämnanden (utan inbördes prioritering)

Atticus Finch, Odysseus och jag

I essän Atticus Finch, Odysseus och jag låter skribenten tankarna kretsa kring ondska, personligt ansvar och civilkurage. Hon slår bryggor mellan huvudpersonen Atticus Finch i Harper Lees roman To Kill a Mockingbird och Odysseus i Eyvind Johnsons roman och växlar säkert ner sina kulturhistoriska reflektioner till ett individuellt och privat plan. Det personligt hållna resonemanget sammanfattas i en ängslig men berättigad fråga om vars och ens moraliska val: "Går det att leva rätt mitt i det här utan att själva livet krymper ihop och blir till sin motsats: självförnekelse, livsförnekelse och inre död?"

Ett hedersomnämnande tilldelas Nora Hämäläinen, Helsingfors

När längtan hem är en längtan bort

Denna essäist har själv valt att lämna sitt hemland, många andra har tvingats till det. Ännu idag lider de som för ett knappt halvsekel sedan, i det efterkrigstida Europa, sökte lyckan i ett land måhända nära liggande men ändå långt borta. Också deras barn är fångade i gränssnittet mellan två olika länder. Med ett målande språk och öga för detaljer, utan sentimentalitet och klichéer, skriver essäisten om allehanda möten i Berlin. Hon skapar spänningsfyllda möten med förflutet och nutid, visar hur relativa begreppen hemma och borta är.

Ett hedersomnämnande tilldelas Unn Gustavsson, Berlin

På andra sidan akvarieglaset

Kritiskt filtrerar den filosofiskt bevandrade essäisten egna tankar och fakta genom Anna Christensens, Werner Heisenbergs och Sören Stenlunds glasögon och ifrågasätter koncentrerat den övertro på naturvetenskapen som ofta präglar forskning inom vitt skilda forskningsområden. Kan vetenskapen verkligen klara av det som förväntas av den, nämligen att inringa hela verkligheten, också den icke-mätbara? Essäisten hoppas, i en anda av en öppen humanism, följande Ludvig Wittgenstein, att vetenskapen skall lära sig se och leva med sina egna begränsningar, sitt eget utanförperspektiv.

Ett hedersomnämnande tilldelas Sara Othman, Åbo

Ett jobb för Sektdetektorn

I denna essä blir det privata politiskt på det mest handgripliga sätt: den handlar om individens rädsla för att dras in i kollektiv indoktrinering. Essäisten söker sig tillbaka till 1970-talet både genom sina egna minnen och berättelser i nordisk samtidslitteratur. Vem gick med i de politiska rörelserna, vem uteslöts eller valde själv att stå utanför? Genom ett stilistiskt outsiderperspektiv, med en vibrerande osäkerhet ställer sig essäisten framför både det finlandssvenska och internationella, ständigt närvarande och skrämmande sektbeteendet.
Ett hedersomnämnande tilldelas Trygve Söderling, Helsingfors

Vandringar och läsningar i Helsingfors

I Vandringar och läsningar i Helsingfors får läsaren följa en känslig människas vandring in i sig själv och en officiellt tvåspråkig stad som sluter sig i vintertystnad inför en främling på besök. Genom att utsträcka vandringen och essän in i en värld av andra författares tankevärldar expanderar både den skrivandes och läsandes själar. Essän är varm och språkligt noggrann i sin etiska strävan att använda orden för att bygga upp, inte riva ner. Det moderna främlingskapets litterära tradition har fått ett värdigt bidrag genom denna essä.

Ett hedersomnämnande tilldelas Thomas Nydahl, Kristianstad

Bergsbestigning

Essäer som kretsar kring den fysiska upplevelsen av tillvaron är sällsynta. Till undantagen från den traditionen sällar sig essän Bergsbestigning. I sällsynt snabbt associativa klipp rör sig essäisten genom den moderna reselitteraturen och i synnerhet den som kretsar kring vådliga bergsbestigningar. Genom anekdoten, självironin och i form av en mild anklagelseakt öppnar han extremupplevelsernas själsliga landskap. Att han tar till vådliga formuleringar och humor ökar ytterligare läsarens skräckblandade förtjusning inför höga bergstoppar och sällsynt dumdristiga resenärer.

Ett hedersomnämnande tilldelas Mikael Boldt, Esbo Då väntar Don Quijote på att jag ska tända lampan

Ett hedersomnämnande ges till den människa som ärligt, klarsynt och litterärt medvetet skriver om död, självmord och litteraturens tröst i essän Då väntar Don Quijote på att jag ska tända lampan. En tystnad omger den som lever i sorg, men i strömmen av böcker, med tiden allt mera öppna för att skildra livets utslocknande, finner hon sällskap och ord för både känsla och tanke.

Ett hedersomnämnande tilldelas Siv Granberg, Pargas.